16 oktober 2017

Sveriges vackraste städer?


Vilka är Sveriges vackraste städer? Den frågan har nu besvarats genom en omröstning som ordnades i år av föreningen Arkitekturupproret. Föreningen började som en Facebookgrupp med över 28 000 följare. ”Arkitekturupproret arbetar för vackrare och trivsammare städer och boendemiljöer” på olika sätt. Hur man gör det, och vad föreningen verkar för, kan man få utförligare uppgifter om på dess hemsida www.arkitekturupproret.se varifrån den citerade meningen ovan är hämtad.

Så här ser det ut i Uppsala (plats 21).





Omröstningen skedde via Facebook och varje röstande måste ha ett Facebookkonto. Detta gjorde det omöjligt att manipulera resultatet, enligt föreningen. Men ingenting hindrar att man på vissa orter varit mer intresserade än på andra, att folk kan ha uppmanat andra att rösta eller bedrivit små kampanjer på sina orter. Medan aktiviteten på andra har varit mera obetydlig. Det är till exempel anmärkningsvärt att stora städer som Göteborg och Malmö bara fått 99 respektive 67 röster och hamnat på plats 24 respektive 29. Tycker inte ens göteborgare och malmöiter att deras städer är vackra? Men resultatet är ändå intressant att ta del av.

Så här ser det ut i Simrishamn (plats 27).




Vad är nu en stad? En gång var begreppet mera väldefinierat. En ort blev stad efter att ha fått stadsprivilegier. Sedan fanns det köpingar, municipalsamhällen och landskommuner. Vissa köpingar med stadsliknande bebyggelse och långa traditioner inom handel eller industri förblev köpingar, som exempelvis Finspång. Och vissa städer såg inte särskilt stadsliknande ut, som Djursholm. Indelningen försvann med den stora kommunreformen i början av 70-talet. Nu är en stad den ort som anses vara en stad. Vissa kommuner har ordet stad med i namnet, andra är städer utan att kalla sig det.

Så här ser det ut i Sigtuna (plats 26).




Stockholm fick inte vara med i omröstningen. Föreningen skriver: ”Många har hyllat vårt alternativ att inte låta Stockholm vara med i tävlingen. Huvudstaden är trots sina massiva rivningar en oslagbart vacker stad med sitt vatten, sina nivåskillnader och alla pampiga byggnader /... / Genom att vara störst, bäst (och vackrast) skulle en redan från början självklar vinnare göra tävlingen tråkig.”
Så här ser det ut i Visby (plats 2).




De som röstat på Stockholm trots förbudet har fått se sina röster i stället tillfalla Hässleholm: ”För att spexa till det något och understryka vårt budskap var vi tydliga med att om någon trots allt ändå valde att rösta på Stockholm så gick den poängen istället till stackars lådstaden Hässleholm, som annars inte hade fått många röster i denna tävling. Det är synd om Hässleholm som kanske är en av Sveriges tråkigaste städer, men som därför får lite ära genom denna omröstning. Hässleholm får representera landets fulstäder, tillsammans med olycksbröder som Västerås, Katrineholm, Skellefteå och Borlänge. Det vill säga städer vars stadskärnor nästan helt består av fyrkantiga och väldigt tråkiga lådor. Här går det bra att bo, men vill du uppleva skönhet är det bäst att resa härifrån omgående.”

Så här ser det ut i Norrtälje (plats 39).




Så till resultatet. Så här blev de tio i topp:
1. Sundsvall.
2. Visby.
3. Lund.
4. Karlskrona.
5. Ystad.
6. Varberg.
7. Kalmar.
8. Norrköping.
9. Vadstena.
10. Nora.

Denna topp visar att det är Sydsverige som dominerar och att de röstande föredrar städer med välbevarad äldre bebyggelse, vattendrag och särprägel. Norrland är lite missgynnat. Jag förvånas över att vackra norrländska städer som Östersund och Härnösand inte hamnar högre än på platserna 38 respektive 17. Alla hittar nog något att förvånas över eller reta sig på i förteckningen, som finns att beskåda på Arkitekturupprorets hemsida. Eller kanske ett resmål för en inrikes resa?

Så här ser det ut i Hässleholm (Stockholm) (plats 16).



13 oktober 2017

Portugisiska hjältar



På järnvägsstationen Santa Apolónia i Lissabon finns en tavla som berättar om att Humbeto Delgado (1906–65) kom till stationen från Porto den 16 maj 1958. Delgado var en portugisisk militär och politiker som ställde upp i presidentvalet 1958 och lovade avsätta diktatorn António Salazar om han blev vald. Men i valet förlorade han mot regimes kandidat Américo Thomaz och tvingades i landsflykt. Där fortsatte han att agitera mot diktaturen och för en folklig resning. Då han försökte återvända landvägen till Portugal blev han avslöjad av säkerhetspolisen och avrättades.


Ser man det utifrån kan det tyckas lite egendomligt att en militär är den drivande kraften i oppositionen med diktaturen. Är det något som diktatorer brukar kunna lita på, så är det militären. Men i Portugal blev senare, 1974, grupper inom militären ledande i den revolution som ledde till att landet blev en modern demokrati ­– efter en förvirrad period där det verkade om om de mest vänsterorienterade grupperna inom militären ville förvandla landet till en kommunistisk så kallad folkdemokrati, ett slags europeiskt Cuba.

I dag är Humbeto Delgado en hjälte med status som en orädd kämpe mot den diktatur som han först tjänade, innan han under sin tid som militärattaché i USA bytte ståndpunkt och aktivt började motarbeta den. Inskriptionen på Santa Apolónia-stationen kompletteras av en staty i Porto. För besökare kan namnet Humberto Delgado verka vagt bekant. Och visst: Lissabons flygplats heter numera Humberto Delgado.


En annan, tidigare portugisisk hjälte som hyllas i Lissabon är Dr. Sousa Martins (1843–97). Han hade en mycket fattig lantlig bakgrund men kunde, efter att ha kommit till Lissabon och bosatt sig hos en morbror, skaffa sig en utbildning inom medicin och farmakologi. Sousa Martins blev med tiden en högt kvalificerad läkare som fick stor betydelse för utvecklingen av sjukvården och den hygieniska standarden i huvudstaden med omgivningar. Han ägnade sig åt att bekämpa tidens stora farsot tuberkulos och verkade bland de fattigaste stadsdelarna i Lissabon. I utkanten av en av dem, Pena, vid den öppna platsen Campo de Santana, finns en staty till hans minne.



Dr. Sousa Martins var säkert en skicklig, uthållig, hängiven och medkännade yrkesman som gjorde mycket nytta under sin verksamhet i Lissabons fattigkvarter. Och han har inte blivit bortglömd. Kring hans person har det uppstått en kult, och läkaren har närmast en ställning som ett profant helgon. Kring statyn finns en mängd minnesplattor som folk har lagt dit för att tacka honom för hans läkande kraft och goda samhällsinsatser. Många av dem uttrycker tacksamhet även för läkningar som skett långt efter Martins död, som om man också tackar honom för hans insatser för att reformera sjukvården och dess nutida resultat.


Statyn över Dr. Sousa Martins finns allså vid Campo de Santana. Platsen ligger intill parken Jardins de Arroios och man når den med en spårvagn upp från Avenida da Liberdade, plus en kort promenad uppe på höjden.




10 oktober 2017

Bilder från Kefalonia (2)

Kefalonia lever till stor del på turismen. Men många arbetar också med tjänsteproduktion i offentlig eller privat regi som sjukvård och utbildning. Äldre näringar som fisk och jordbruk har goda föutsättningar men dess utövare är så pass dåligt organiserade att produkerna – som honung, olivolja och grönsaker – sällan når utanför öns gränser. Möjligen med undantag av vinet som huvudsakligen produceras av ett kooperativ på öns södra del. Robola heter ett vitt vin och rosévin som är läskande och lättdrucket men inte alltför märkvärdigt.


Stranden Myrthos.



Jag bodde en vecka i utkanten av turistorten Lassi, som ligger nära flygplatsen i söder. Lassi har ett par fina stränder, och består i övrigt av en bred väg med diverse restauranger, hotell och butiker –­ egentligen ingen sevärdhet. På ett par tre kilometers avstånd finns Argostoli, som med cirka 16 000 invånare inte är någon småstadsidyll utan en utpräglad centalort. Det är en trevlig stad med det ledande affärsstråket vid en lång gågata, ett praktfullt centralt torg och ett vackert hamnområde. Värd en och annan promenad.





Till öns attraktioner hör några grottor varav den vid Drogarati är mest känd. I närheten ligger den så kallade underjordiska sjön vid Melissani. Ett jordskalv har spräckt ”taket” över sjön och en del har fallit ned i den och bildat en liten ö. Sjön är fascinerande framför allt genom det klara rena vattnet och det färgspel som ljuset skapar med vattnet; man ser botten femton meter ner från båtarna som rors runt i sjön.




Sammanfattningsvis: en vacker och vänlig ö med storslagna vyer och behaglig septembervärme.