29 oktober 2017

Jana Euler – med sinne för överdrift och fantasi

Jana Euler heter en ung konstnär, född 1982, som hade en separatutställning på Stedelijkmuseet i Amsterdam då jag nyligen besökte museet.


Jana Euler kommer från Tyskland men är nu verksam i Bryssel. Hennes utställning i Amsterdam var inte särskilt omfattande, men målningarna är stora, färgrika och anslående. Med en bas i det realistiska lägger konstnären till förvrängningar, karikatyrer och överdrifter. Humor och fantasi präglar hennes måleri, som jag tycker det var intressant att ta del av. Frågan är hur hennes konst är tänkt att användas. Inte många har plats för så stora dukar hemma. Kanske är det offentliga miljöer som passar bäst.

Här är några av Jana Eylers bilder. Den ovan heter Fred och anspelar på duvan som fredssymbol – något som duvan själv är omedveten om och inte bryr sig om.


Om målningen ovan skriver Jana Euler själv: ”The painting shows a human figure with all its readable body parts exaggerated: the hands, the feet, the toungue, the ears, the irises and the aura around itself. The figure also shows its analysable qualities, like two diffrent love scenes in its heart and the star sign and rising that can be found out after looking closely at the birth scene that is painted in the figure’s head. It is called Analysemonster because, by its obsession of presenting what is special and unique about itself, it turned into a monster that is painted in overly bright color and is very space-demanding.”

Liknande förklaringar finns till alla målningarna, de flesta av dem så utförliga att jag antar att besökarna struntar i att läsa igenom dem och låter bilderna tala utan att förklaras. Den metoden väljer även jag med bilderna nedan. Whitney heter denna målning, och naturligtvis är det sångerskan Whitney Houston som avses.



Och Radieuse kallas bilden av kamelen med två halsar och huvuden.



In the Perspective of the Screwed heter målningen som Jana Euler förklarar så här: ”Here I painted a screw looking at its head. The object was transformed according to the perspective of someone on the other side of the screw – or, if the painting is hanging on a wall, according to the perspective of someone behind the wall. That transformed object is then still painted from its front, but in the perspective of the screwed.”


Ganska kort är också förklaringen till Untitled: ”I painted this painting after a photograph of a horse rider in a jump, but the horse took over and is now the rider. The backgrund is painted freely and a little crazy as a metaphor: In painting there is and can be a switch of who is controlling and who is under control.”

Till sist Understanding doubts and logic, som läsaren inte får någon hjälp att tolka här. Det ska tilläggas att Jana Eulers utställning inte längre visas på Stedelijkmuseet.





25 oktober 2017

Ana Laíns till Stockholm

Den 11 november kommer fadosångerskan Ana Laíns till Stockholm och har konsert på Westmanska palatset, Wallingatan 2. Byggnaden ligger mellan Adolf Fredriks kyrkogård och Drottninggatan, tunnelbana i närheten finns vid Hötorget och Rådmansgatan.



Konserten anordnas av den portugisiska föreningen Lusitânia och är upplagd som en kväll på ett fadohus i Lissabon. Det vill säga: mat och dryck ingår och konserten är indelad i två avdelningar. Den börjar 20.00 med insläpp från 18.30. Ana Laíns kompas under konserten av Ricardo Silva, portugisisk gitarr, och António Neto, spansk gitarr. Biljetter kan beställas här:

Ana Laíns är en av de ledande uttolkarna av modern fado, med känsla för den traditionella fadons melodiskatt och äldre standardrepertoar, men också med intresse för förnyelse. Särskilt har hon varit framgångsrik i att förena fadon med annan folkmusik från hemlandet. Hon framhåller sångerskorna Amália Rodrigues, Maria Teresa de Noronha och Fernanda Maria som sina viktigaste inspirationskällor. Ana Laíns har en vacker röst, ett elegant lyriskt och musikaliskt sångsätt med utrymme för innerlighet och värme men också för kraft och intensitet. Att hon ännu inte är lika känd i Sverige som några av sina kolleger förklaras av att hon tidigare inte uppträtt här samt varit ganska återhållsam med skivutgivning. Hon har emellertid stor erfarenhet av utlandsturnéer och mycket fina omdömen för både framträdanden och skivor.




Hennes debutskiva Sentidos (different world) utkom 2006 och följdes upp av Quatro Caminhos (Difference) 2010. Båda har fått bra kritik i flera länder. Efter ett uppehåll på sju år är det nu många som ser fram emot att ta del av hennes nya skiva Portucalis som utkommer i Portugal den 3 november. Under konserten i Stockholm kommer Ana Laíns att presentera sånger från den nya skivan.

Låt oss hoppas på att en stor publik hälsar henne välkommen i Stockholm!

Den som vill veta mer: läs gärna intervjun med Ana Laíns som jag publicerade i bloggen den 29 februari 2016.


Ana Laíns sjunger på fadohuset Mascote da Atalaia i Lissabon.





22 oktober 2017

Museibesök: Stedelijkmuseet, Amsterdam

I Amsterdam finns många museer, och vid sidan av Anne Franks hus är det konstmuseerna som är mest berömda. Särskilt det stora Rijksmuseum, som visar konstverk och andra objekt från medeltiden fram till våra dagar, med en tyngdpunkt på nederländsk 1600-talskonst och konstnärer som Rembrandt van Rijn, Joannes Vermeer, Frans Hals, Anthonis van Dyck och andra. Framför Rijksmuseum, som har en ganska central placering i Amsterdam, sträcker sig en stor, öppen gräsplan där folk flanerar, cyklar, spelar fotboll eller sitter på parkbänkar. I andra änden, mttemot museet, finns den berömda Concertgebouw, konserthuset, med en av världens bästa symfoniorkestrar.

Stedelijk Museum.

Längs gräsplanens ena långsida finns ett par andra välbesökta museer, dels Van Gogh Museum som visar över tvåhundra av Vincent van Goghs målningar, dels Stedelijk Museum för modern konst. Här finns verk från slutet av 1800-talet fram till vår tid. Bildsvepet i detta inlägg är från Stedelijkmuseets samling. Bilderna är tagna med en enkel digitalkamera och i vissa fall något beskurna i kanterna, oftast för att eliminera skuggor från ramarna.

Flera av de stora konstnärerna från 1900-talet kom från Nederländerna. Karel Appel (1921–2006) var en produktiv konstnär vars verk ofta dyker upp på kvalitetsauktioner även i Sverige. Starka färger, dynamik och kraft präglar hans verk. Sol, odjur och man heter målningen från 1950.



Även Willem de Kooning (1904–97) kom från Nederländerna, men var verksam i USA sedan 1926. De Kooning arbetade både med föreställande och mera abstrakta motiv, och sådana som ligger någonstans däremellan. Nordatlantiskt ljus från 1977 får väl räknas till de mer abstrakta.



Ingen nederländsk 1900-talskonstnär har varit så inflytelserik som Piet Mondriaan (1872–1944). Han ändrade stavningen av sitt namn till Mondrian, som jag i fortsättningen använder, men på museet håller man fast vid den ursprungliga stavningen. I början målade Mondrian figurativt, som i detta verk från 1917. Vad kan vara mer nederländskt än en väderkvarn?


Mondrian var knuten till en konstnärsgrupp De Stijl som arbetade med en modern abstrakt konst. Mondrians målningar blev allt mer reducerade, och till slut återstod bara linjer och färgfält, geometriska mönster i klara färger. Komposition nr IV är från 1929.



Mondrians estetik kan belysas med ett citat som jag hämtat från Wikipedias engelska version:
”Art is higher than reality and has no direct relation to reality. To approach the spiritual in art, one will make as little use as possible of reality, because reality is opposed to the spiritual. We find ourselves in the presence of an abstract art. Art should be above reality, otherwise it would have no value for man.” Resonemanget får illustreras av detta verk från 1931.



En del av Mondians verk skulle kunna vara målade helt nyligen, men de är närmare hundra år gamla. Man kan se det om man betraktar dem på nära håll, små sprickor i färgen syns, som på riktigt gamla målningar. Den här målningen är från 1920.



Stedelijkmuseet har flera exempel på hur andra konstnärer påverkats av Mondrians konst. Från Storbritannien kom Marlow Moss (1889–1958) vars Vit, svart och röd är från 1951.



Även den polsk-ryske konstnären Kazimir Malevitj (1878–1935) hade ibland en förkärlek för enkla geometriska former. Men under sin verksamhet gick han igenom många skeden, från det rent naturalistiska till de mest abstrakta motiv. Jag fängslades särskilt av den färgstarka Trädhuggaren från 1917.



En annan målning som tilldrog sig min uppmärksamhet är Rayonistiskt hav från början av 1900-talet av en konstnär som jag inte hade hört talas om. Men det är inte hennes fel. Natalja Gontjarova (1881–1962) var konstnären, född i Ryssland, död i Paris.

Vad är rayonism? Återigen tar jag engelska Wikipedia till hjälp med en kort förklaring:
”The Rayonists sought an art that floated beyond abstraction, outside of time and space, and to break the barriers between the artist and the public. They derived the name from the use of dynamic rays of contrasting color, representing lines of reflected light — crossing of reflected rays from various objects.”



Av ryskfödda modernister inom konsten är ingen mera populär och välkänd än Marc Chagall (1887–1985), som kom från en rysk by i det område som nu är Vitryssland. Målningen Violinisten från 1912–13 finns att beskåda på Steelijkmuseet. Typisk för Chagall med blandningen av glädje, lekfullhet och gåtfullhet.



Vasilij Kandinskij (1866–1944) hade det gemensamt med Chagall och Gontjarova att han var född i Ryssland och avled i Frankrike. Under många år var han också verksam i Tyskland. Kandinskij står för en konstriktning som kallas abstrakt expressionism. Vilket inte hindrar att vissa av hans målningar är föreställande. Som Målning med hus från 1909.



Stedelijkmuseet innehåller inte bara en permanent utställning utan också tillfälliga. Längre fram återkommer jag med några bilder från ett par utställningar som var aktuella under mitt besök på museet. Bilderna i detta inlägg kommer från den permanenta utställningen och visar förstås bara en bråkdel av den. Målningarna ger ett starkare intryck i verkligheten, bland annat för att avbildningarna här inte ger någon uppfattning om deras verkliga storlek.

Detta inlägg avslutas med Odalisk av Henri Matisse (1869–1954).